Här kom svar på tal på bästa tänkbara sätt! Nyblivne Int & Nord Ch Raglan Ridgeway vann BIS på Norsk Terrierklubbs utställning i Bergen. Domare: Ann Rode ägare Anne Skår.Ch Raglan Ridgeway blev tidigare i höst BIR och BEST IN SHOW på ytterligare en utställning i Norsk Terrierklubbs regi, domare Rodi och Vera Hübenthal.Ridgeway, som "gick ut lite löst" som unghund med att vinna 15 cert, har att brås på; son till Brio French Connection (Ch Sweet Romeo Du Moulin De Mac Gregor - Ch Raglan Rose Maiden) u. Ch Raglan Royal Lady (Ch Dundee Cool Trooper - Ch Raglan Royal Prospect) och går på morsidan tillbaka på den fina tiklinje som tidigare beskrivits här, utgående från Int Ch Raglan Regatta.

Om man tittar på Anne Rosling Williams klassiska bild på Int Ch Raglan Regatta - Årets Skotte 1980 - och tittar ordentligt, så kan kan man inte undgå att fundera och dra slutsatser.





* Är det inte fantastiskt att typ och quality kunnat bevaras genom närmare tre decennier fram till senaste storvinnande tiken från samma kennel, Ch Raglan Royal Prospect Årets skotte 2002. Det är fem generationer championtikar OCH multivinnare i rakt nedstigande led.





* Och tittar man en gång till - finns det något motsvarade i dagens svenska ringar? Jo, det visades förvisso en hel del fint på WDS, men det mesta av det bästa var utländska hundar. Förhoppningsvis är skottebloggen ute och cyklar och det finns horder av fantastiska hundar som missats. Vore mycket tacksam för förslag och guide-line på vägen. Obs gärna också med foto, som kan användas å blogg för att illustrera. Mailadress finns på hemsidan, se till höger Länkar.

PS Medan jag ändå har ångan uppe... det var en sak till:

* Varför ställs det ut så få hundar av rasen skotsk terrier? Och inga valpar!

Vi har anmält min dotter Ingrids valp Raglan Reform Club till 5 utställningar i valpklass. Hittills alltid ensam... Nå, det är ju små alla-raser-omfattande utställningar på brukshundklubbar, normalt glada och fryntliga tillställningar och prima träning för en liten valp. Men i alla fall... Och SÅ var det Terrierklubben! Där skulle det väl bli andra bullar av? Tio skottar och EN valp - det är väl vi då... Vaffö ä dä på dette viset? Nu kan väl vän av ordning invända att det är väl inget att bekymra sig om; om skottevalpen visar sig och går och i allt övrigt ser hygglig ut, då det blir ju en behaglig resa och ingen besvärande konkurrens, så varför klaga? Jag kan faktiskt inte se det så. Det är TRÅKIGT! Tråkigt för oss som inte har några andra söta valpar att beundra och tävla mot, tråkigt för domaren som ingen har att jämföra med. Framför allt tråkigt för Viggo utan någon annan valp att titta på och sparra mot. Viggo måtte få en konstig uppfattning om utställningar; en stor öde plan med en ensam liten människa i som han ska in och hälsa på. Sen - poff! - så är det slut! Jo, det finns förvisso valp-BIS, men nutida arrangörer har tagit sig före att rationalisera det till något slags uppsamlings-heat med 40-50 valpar av alla storlekar. Meningsfullt? Knappast för en liten svart skottevalp... Den blir snart omkullsprungen av någon med långa ben och flashiga rörelser... Och det är väl rasbedömningen som är det spännade och intressanta, eller hur?

Vi tillhör den perverterade sortens utställare som råkar tycka att det är roligt med valputställningar - och bra träning. Men utan andra skottar blir det ju inte mycket till utställning eller ens träning.

Ännu en länk bakåt i kedjan av framstående tikar - Int Ch Raglan Regatta (Int Ch Raglan Rolls Royce - Raglan Rambling Rose).

Som titeln anger hade Regatta en strålande utställningskarriär:

* Årets Skotte 1980

* BIS 1980 Skåne, domare: Malcolm Lewis, England

* BIS 1981 Göteborg, domare: Jane Miller, England

* BIS 1981 Stockholm, domare Monika Knutsson-Hall

* BIM 1980 Stockholm, domare, Dorothy Standen, England

Regatta blev mor till tre championdöttrar, bl.a fina R. Rebecca. Regatta var via dottern R. Rififi, även mormor till Ch Raglan Raffle Ticket, som lämnade fantastiska 16 champions!

I AM Misanthropos, and hate mankind.
For thy part, I do wish thou wert a dog,
That I might love thee something.
Shakespeare

Ingrids valp Raglan Reform Club alias Viggo, har nu blivit 6 månader. Detta firades med en utflykt i västerled, träff med trevliga människor, titt på fina hundar, kort sagt - en underbar dag på landet. Ingrid bjöd mor på Frutti de mare å favoritrestaurant. Tack så mycket - jättegott! Det var lite svalt, så vi beslöt att för en gångs skull inte sitta ute. Viggo fick inte följa med in.
Det var tyst och lugnt på parkeringen, inget gläfs eller gny, trots att lille V aldrig svarit ensam i bilen förr.
När vi kom till bilen såg vi två öron som stack upp och två svarta pistolmynningar kikade över kanten, men ingenting var vandaliserat. Duktig kille! Resten av resan sa vi till varandra, i många refränger: Skotsk terrier, och särskild då Viggo, är nog den mest civiliserade och bästa hunden!

Miss Penn Bull (fortsättning).

Ibland får jag frågan hur skotten är "att göra något med". Frågeställningens underlinje är "duger den till något annat än sällskap och utställning?" Underförstått lydnad, agility, viltspår, vilket liksom anses anses lite förmer...










Frågan är inte ny; en god vän till mig hade en vacker och trevlig västgötaspetstik. Tiken skulle paras med en utvald hane. Hanhundsägare frågade efter meriter. Tikägaren: Ja, hon är champion... Hundägaren: Ja, men GÖR du inget med henne?










Alltså, jag har inget emot s k fältmeriter, har i yngre dar tävlat lydnad och bruks med liv och lust, är tom DM-mästare samt har ett DM-silver i sök...Vad jag inte gillar är när nyttighetsproven blir liksom ett egenintresse i sig.










Men MÅLET för verksamheten, vad är det? Rimligtvis måste det väl vara hundar av respektive ras som är så standardenliga som möjligt samt friska?










Att man ägnar sig åt olika aktiviter med sin hund, är som jag ser det, inte målet med engagemanget i rasen, utan just aktiviteter, vilka kan vara nöjsamma nog. Jag tror det är olyckligt om man börjar AVLA på lydnadsegenskaper inom raser som inte har dessa som ursprungliga. Jag hade en gång en liten pekingese som tyckte det vara roligt med flertalet moment i de lägre lydnadsklasserna. Men tävla med henne? Nej... Hon trodde dessa verksamheter var roliga lekar som matte uppfunnit enbart för att behaga henne. Så någon ovillkorlig lydnad kan det inte bli tal om i just en sådan ras. Jag tror att det förhåller sig ungefär likadant med skotten. Den har ju, precis som pekingesen (och västgötaspetsen!) ett helt annat ursprungsändamål. Skotten skulle (och skall) vara självständig och modig, det är inte egenskaper som stämmer på lydnadshunden.










Så här skriver Miss Betty Penn Bull ang Obedience i sin berömda bok om skotsk terrier: fortsättning på stycket ovan.... "On various occasions Scotties have competed successfully on obedience tests, but basically the breed are not ideal material for this field.




They are not servile in temperament and the repetitive excercises appear pointless and boring, and although when drilled into executing them they may perform them adequately, the enthusiasm which produces a top performer is generally lacking.




The Scottie likes to be the friend and equal of his human companion. He considers projects undertaken together should be entered into sensibly and with a purpose, and robot manoeuvres which achieve nothing in themselves do not appeal. So those who are interested in this area would probably do better to look elsewhere, while the Scottie will continue to offer his unique qualities in general behaviour and natural good manners."

Apropos Champion of Champions (förra inlägget). Här är 2005 års spektakulära upplaga och en skotsk terrier gick till historien som vinnare! S o Ital Ch JWW-03 EUW-04 Ch Raglan Roslin Williams blev CHAMPION OF CHAMPIONS 2005 på Grand Hotell i Stockholm på påskaftonens kväll. En fantastisk prestation!