I begynnelsen... ja, vad var man då? Hunduppfödning är ett hantverk, en konstart och konst kommer av kunna. Det är bara att inse att man som uppfödare, oavsett nivå, är en länk i en kedja som sträcker sig många generationer bakåt. Det är ens hundsportsliga och oavvisliga plikt att förvalta sin del av kedja. Hur börjar man då? Jo, man lär sig... själv. Utbildning och kurser är nog bra, men hantverket i uppfödning med allt vad därtill hör, det måste man tränas i på egen hand. Fast det är ju förstås bra att ha en god modell att arbeta efter, the Good Example. Tyvärr börjar det bli allmer ont om dem...
Alla uthålligt framgångsrika som jag känner har börjat på detta sätt; man har redan i unga år gått i lära hos någon duktig uppfödare och lärt sig jobbet från grunden. Det finns helt enkelt inget annat sätt.
Tänkte i dessa banor när den här bilden dök upp i Kennelklubbens Jubileumskrönika. Den visar en 15-årig Dan Ericsson i ett första(?) framträdande i strålkastarljuset på Stockholmsutställningen 1971. Hunden heter Torsloch Tordyvel, e Ch Ferox Ferax, uppf Birgit Norman, äg Eva Warrén och Dan Ericsson visade honom till championat & BIR. Det har gått några år sedan dess, men unge Ericsson är lätt att känna igen; den mörka snedluggen, samspel med fotografen och koncentration inför uppgiften. Observera vänsterhanden som inte håller i svansen, utan kontrollerar den med en "magisk" gest. Detta apropos hur man börjar... Och så blev det ju bra också!

Liten sensommarbild med lös skotteanknytning. Jo, Dolly är ju en shetlandsponny och på så vis härstammande från Skottland... hon är också Stockholms Kennelklubbs maskot! Hennes stolta matte vill ju förstås visa sin duktiga och välutbildade lilla ponny... en mänsklig svaghet som skottebloggens läsare gissningsvis har förståelse för. Dessutom - kommer allt gott och viktigt från Skottland? Skotska terriers, shetlandsponnyer, maltwhisky och tweedjackor!Shetlandsponnyn, mankhöjd max 107 cm och minishetlandsponnyn (som Dolly) max 86 cm, är världens starkaste häst i förhållande till sin storlek. Den kan utan problem dra 1 500 kilo, vilket är lika mycket som ardennerhingstarna får dra när de avlägger sina bruksprov! Dessa små ponnyer är mycket populära barnhästar på grund av deras storlek och goda lynne. Shetlandsponnyer, som ofta rids och hanteras av barn, måste vara lugna och stabila. Den älskade shettisen är mycket intelligent och lättlärd, är lättfödd och tålig och blir ofta uppemot 30 år gammal.Kära bloggläsare, som inte har ett par av dessa små kloka hästar, du anar inte vad du går miste om!

Ch Raglan Roslin Williams (Ch Raglan Rory – Ch Raglan Rose Carnival) foto: Per Undén
Idag har vi haft förmånen att få umgås med en av Europas finaste skottar; Multi Champion Raglan Roslin Williams. Vilken upplevelse! En otroligt stilfull hund med underbar resning, härligt temperament och massor av charm. Ross verkade trivas med uppmärksamheten och paraderade och visade upp sig som den storstjärna han är.

Ross är Italiensk, Spansk, Svensk & Jr World Champion, m.m samt European Champion & har mängder av grupplaceringar, BIG och Best in Show All Breeds.

Efter hans ägare Marina Guidettis tragiska bortgång är nu Ross tillbaka hos sin uppfödare Dan Ericsson och den var idag vid dennes tebord som återvändaren vederbörligen beundrades.

Den universellt kända och älskade skotska terriern är inte bara hemmets solstråle, troget promenadsällskap och stabil och stilfull showdog. Den populära skotten är oöverträffad i PR-sammanhang... Som här på den fina 60-talsbilden. Tack Helene!

... värdig, självmedveten, reserverad, modig och mycket intelligent... djärv men aldrig aggressiv. Standardens vackra adjektiv hopar sig i drivor. Det är just detta med skottens karaktär som jag inte kan få nog av... Varje gång lille Viggo gör något klokt eller duktigt, vilket händer rätt ofta, så känns det som ilningar i tårna... man blir lycklig över denna lilla förståndiga och käcka kompis... och då är ju Viggo ändå inte min hund utan min dotter Ingrids. Hur som helst får vi ofta njuta av umgänget och Viggo blir glad när vi ses. Den ljuvliga bilden av två typiska valpar från kennel Raglan bär syn för sägen om skottekaraktären, visas här med vänligt tillstånd av uppfödaren Dan Ericsson.



Beskrivningen av skottens karaktär har jag hittat på en kennelsida, men då samma text finns på Skottefederationens broschyr, så uppges denna som källa. Texten beskriver skotten på ett fint sätt, även om Viggos husse, i vars hand jag tryckte broschyren inför den nya familjemedlemmens ankomst, har undrat när "det filosofiska lugnet" ska infinna sig...







Den skotska terriern eller skotten, som den kallas i dagligt tal, är en ras som de flesta känner till utseendet. "Whisky"-hundens speciella uppsyn tar man inte miste på, men endast de som umgåtts med skottar eller haft egna, känner till rasens karaktär.







Skotten är en hund som visar stor tillgivenhet och lojalitet. Det skämtsamma leklynnet, den humoristiska uppsynen med den karaktäristiska "full-i-fan"-blicken kan knappast beskrivas utan måste upplevas.



Skottens filosofiska lugn, stillsamma närvaro vid fötterna, eller i soffan gör att alla förstår att den som en gång ägts av en skotsk terrier, så gott som undantagslöst förblir rasen trogen.







Det är en stor hund i ett litet format med mycken egen vilja.



Det är därför viktigt att man omedelbart talar om för den lilla valpen vem som bestämmer. Små skottevalpar är som regel mycket tuffa.


En liten söt krabat som obehindrat får nafsa och bita i händer och fötter, morra och skälla, kommer att bli odräglig.



Skotten är lättfostrad och mycket villig att vara till "lags", om den vet vem som bestämmer. Det är viktigt att redan från början vänja skottevalpen vid att bli hanterad av flera olika människor eftersom det är en hund som kommer att tillbringa många stunder på trimbordet.



Energi och envishet är rastypiskt. I början omsätter den lilla valpen sin energi med bus och lekar i valphagen och på villatomtens gräsmatta. Senare skall energi och envishet bygga upp kondition och muskler genom korta promenader. Det är viktigt att skottevalpen som har en relativt tung kropp inte överansträngs. Först när hundens skelett stabiliserats, ungefär vid 8 månaders ålder, kan man tänka sig längre promenader. Skotten är en sportig hund och som vuxen hänger den med på det mesta, envist och energiskt. MEN I SIN TAKT.



Inomhus är skotten påfallande lugn och tillbakadragen och passar därför de flesta människor utmärkt, inte minst med tanke på rasens enastående förmåga att finna sig tillrätta i de mest varierande miljöer.



Den skotska terriern är i allmänhet vänlig och inte provocerande mot andra hundar men ..... om så skulle vara nödvändigt, tvekar skotten inte en sekund att ge sin in i striden med fienden.



I "Englishe Doggesh" står att läsa: "Terriern är en god, grovhuggen och rättfram hund, med ett lejons mod, som aldrig ostraffat låter sig förnärmas och är lika mycket värd som två dussin råttfällor". Ett fint och värdeladdat omdöme från den tiden då terriers hade en viktig funktion att fylla som skadedjursbekämpare.



Skotten är en trevlig kompis för alla åldrar och den tycker mycket om barn.



Men som med alla raser gäller barnets behandling av hunden snarare än tvärtom.
Med skottens leklynne och nyfikenhet brukar upptågen tillsammans med barn vara högtidsstunder, under vuxet överinseende naturligtvis.

En vacker skotsk terrier i toppform och med den rätta utställningsgnistan är en skönhetsupplevelse i hundvärlden och brukar placera sig högt på utställningar.

50 år senare och fortfarande dömandes terrier! Vilken man!

... och de här! Den vetgiriga och mycket hundintresserade (och mycket unga) blogginnehavaren minns allt med grafisk skärpa; alla namnkunniga uppfödare på plats, körsnär Sven Sundqvist, okladerligt välskräddad, damerna i hatt, dräktjacka med brosch och var sin välvässad skotte. Sundqvist (av Brååtha) och fruarna Edith Borre (EBorre) och Birgit Westerström (Ferox) hade uppfödaregrupper. Tre avelsgrupper tävlade dessutom. Det var show!


BIR blev ingenjör Gunlög Gadhs Svensk & Norsk Champion Begum av Brååtha.
Man kan även skymta EBorres Rinette, ägare stud Siv Wendel, sedermera Jernhake. Rinette blev stamtik i den på sin tid så framgångsrika skottekenneln Vendetta och Siv Jernhake dömde senast ras och grupp på vägen för den BIS-vinnande sealyhamterriern på WDS. Sedär, så kan man knyta ihop ett halvt sekels terrierhistoria i ett katalogblad!

bl.a de här!