... värdig, självmedveten, reserverad, modig och mycket intelligent... djärv men aldrig aggressiv. Standardens vackra adjektiv hopar sig i drivor. Det är just detta med skottens karaktär som jag inte kan få nog av... Varje gång lille Viggo gör något klokt eller duktigt, vilket händer rätt ofta, så känns det som ilningar i tårna... man blir lycklig över denna lilla förståndiga och käcka kompis... och då är ju Viggo ändå inte min hund utan min dotter Ingrids. Hur som helst får vi ofta njuta av umgänget och Viggo blir glad när vi ses. Den ljuvliga bilden av två typiska valpar från kennel Raglan bär syn för sägen om skottekaraktären, visas här med vänligt tillstånd av uppfödaren Dan Ericsson.



Beskrivningen av skottens karaktär har jag hittat på en kennelsida, men då samma text finns på Skottefederationens broschyr, så uppges denna som källa. Texten beskriver skotten på ett fint sätt, även om Viggos husse, i vars hand jag tryckte broschyren inför den nya familjemedlemmens ankomst, har undrat när "det filosofiska lugnet" ska infinna sig...







Den skotska terriern eller skotten, som den kallas i dagligt tal, är en ras som de flesta känner till utseendet. "Whisky"-hundens speciella uppsyn tar man inte miste på, men endast de som umgåtts med skottar eller haft egna, känner till rasens karaktär.







Skotten är en hund som visar stor tillgivenhet och lojalitet. Det skämtsamma leklynnet, den humoristiska uppsynen med den karaktäristiska "full-i-fan"-blicken kan knappast beskrivas utan måste upplevas.



Skottens filosofiska lugn, stillsamma närvaro vid fötterna, eller i soffan gör att alla förstår att den som en gång ägts av en skotsk terrier, så gott som undantagslöst förblir rasen trogen.







Det är en stor hund i ett litet format med mycken egen vilja.



Det är därför viktigt att man omedelbart talar om för den lilla valpen vem som bestämmer. Små skottevalpar är som regel mycket tuffa.


En liten söt krabat som obehindrat får nafsa och bita i händer och fötter, morra och skälla, kommer att bli odräglig.



Skotten är lättfostrad och mycket villig att vara till "lags", om den vet vem som bestämmer. Det är viktigt att redan från början vänja skottevalpen vid att bli hanterad av flera olika människor eftersom det är en hund som kommer att tillbringa många stunder på trimbordet.



Energi och envishet är rastypiskt. I början omsätter den lilla valpen sin energi med bus och lekar i valphagen och på villatomtens gräsmatta. Senare skall energi och envishet bygga upp kondition och muskler genom korta promenader. Det är viktigt att skottevalpen som har en relativt tung kropp inte överansträngs. Först när hundens skelett stabiliserats, ungefär vid 8 månaders ålder, kan man tänka sig längre promenader. Skotten är en sportig hund och som vuxen hänger den med på det mesta, envist och energiskt. MEN I SIN TAKT.



Inomhus är skotten påfallande lugn och tillbakadragen och passar därför de flesta människor utmärkt, inte minst med tanke på rasens enastående förmåga att finna sig tillrätta i de mest varierande miljöer.



Den skotska terriern är i allmänhet vänlig och inte provocerande mot andra hundar men ..... om så skulle vara nödvändigt, tvekar skotten inte en sekund att ge sin in i striden med fienden.



I "Englishe Doggesh" står att läsa: "Terriern är en god, grovhuggen och rättfram hund, med ett lejons mod, som aldrig ostraffat låter sig förnärmas och är lika mycket värd som två dussin råttfällor". Ett fint och värdeladdat omdöme från den tiden då terriers hade en viktig funktion att fylla som skadedjursbekämpare.



Skotten är en trevlig kompis för alla åldrar och den tycker mycket om barn.



Men som med alla raser gäller barnets behandling av hunden snarare än tvärtom.
Med skottens leklynne och nyfikenhet brukar upptågen tillsammans med barn vara högtidsstunder, under vuxet överinseende naturligtvis.

En vacker skotsk terrier i toppform och med den rätta utställningsgnistan är en skönhetsupplevelse i hundvärlden och brukar placera sig högt på utställningar.

50 år senare och fortfarande dömandes terrier! Vilken man!

... och de här! Den vetgiriga och mycket hundintresserade (och mycket unga) blogginnehavaren minns allt med grafisk skärpa; alla namnkunniga uppfödare på plats, körsnär Sven Sundqvist, okladerligt välskräddad, damerna i hatt, dräktjacka med brosch och var sin välvässad skotte. Sundqvist (av Brååtha) och fruarna Edith Borre (EBorre) och Birgit Westerström (Ferox) hade uppfödaregrupper. Tre avelsgrupper tävlade dessutom. Det var show!


BIR blev ingenjör Gunlög Gadhs Svensk & Norsk Champion Begum av Brååtha.
Man kan även skymta EBorres Rinette, ägare stud Siv Wendel, sedermera Jernhake. Rinette blev stamtik i den på sin tid så framgångsrika skottekenneln Vendetta och Siv Jernhake dömde senast ras och grupp på vägen för den BIS-vinnande sealyhamterriern på WDS. Sedär, så kan man knyta ihop ett halvt sekels terrierhistoria i ett katalogblad!

bl.a de här!

Den här mycket trötta katalogsidan är från specialklubbarnas utställning på Ostermans Marmorhallar i Stockholm, söndagen den 16 december 1962. Dömde gjorde det finska underbarnet, 19-årige (tror jag) Hans Lehtinen och närmare 100 terriers hade kommit på hans lott, de upptar inte mindre än 14 katalogsidor. Uppgiften klarade naturligtvis Lehtinen med bravur. Detta var den med tiden så populäre och omtyckte Hans Lehtinens domardebut i Sverige. Jag påminde HL om detta historiska tillfälle och han kom mycket väl ihåg sina skottar på utställningen, nämligen...