Ch Raglan Rival Queen vann gruppen i Borås! Härligt med en skotte i frontlinjen igen!
Stort GRATTIS till alla berörda!
Även vi här i Roslagen gottar oss... Sköna Rival Queen - Tindra för sina vänner - är ju mamma till Ingrids skotte Raglan Reform Club, så vi är ju liksom delaktiga...

Ingrid har lånat ut en del intressanta böcker om våra gemensamma intressen. Tack så mycket! Bl.a."The 1940s Look - Recreating the fashions, hairstyles and make-up of the second world war" av Mike Brown. Se där! Allt kommer tillbaka...Typisk är denna annons om insamling av bristvaror i krigs- och kristider. En skotte signalerar den rätta patriotiska glöden!

Hittade detta intressanta pressmeddelande."Låg hormonhalt ger svår valpningFör låga halter av hormonet prostaglandin kan vara orsak till att vissa tikar har för svaga värkar när de ska föda sina valpar. Behandling med oxytocin kan avsevärt förbättra tikens värkarbete. Det visar ny forskning som gjorts av veterinär Annika Bergström. Nu presenterar hon sina rön i en doktorsavhandling vid SLU (Sveriges lantbruksuniversitet). Betydligt fler dräktiga tikar, än vad man tidigare trott, har haft problem vid valpningen. Statistik visar att det gäller cirka 15 procent av alla dräktiga tikar. Hos 64 procent av dem behövdes kejsarsnitt för att klara förlossningen. De raser som uppvisade högsta risk för förlossningsproblem var dvärghundraser, exempelvis chihuahua och skotsk terrier, samt stora hundar, bland annat grand danois. Annika Bergström har baserat en av sina fyra studier om dystoki (förlossningsproblem) på statistik från försäkringsbolaget Agrias databas och Svenska Kennelklubbens hundregister.- Primär värksvaghet, det vill säga att tiken saknar eller har ett mycket svagt värkarbete, är den vanligaste orsaken till förlossningsproblem, säger hon. Viktiga hormnonerI de flesta fall vet man inte orsaken till varför primär värksvaghet uppstår. Däremot är det väl känt att hormonerna cortisol, oxytocin, progesteron, prostaglandin och vasopressin spelar en viktig roll vid valpningen. Dessa hormoner har undersökts på normalt valpande tikar och visat sig stiga till höga koncentrationer under valpningen. Annika Bergström analyserade hormoner samt ett antal elektrolyter på såväl tikar med normal förlossning, som på värksvaga tikar. Resultaten visade en tydligt lägre koncentration av prostaglandin hos de värksvaga jämfört med normalt valpande tikar.- Prostaglandin spelar en mycket viktig roll vid såväl igångsättandet som vid fortskridandet av en valpning, säger Annika Bergström.  Annika Bergström, institutionen för kliniska vetenskaper vid SLU, har skrivit avhandlingen Dystocia in the Bitch Prostaglandinet bryter ner de så kallade gulkropparna som finns i äggstockarna och som producerar det dräktighetsbevarande hormonet progesteron. Om progesteron inte sjunker tillräckligt mycket i anslutning till valpningen kan förlossningsarbetet inte starta.- Hos de tikar som hade förlossningsproblem och låga prostaglandinvärden sågs tecken på ofullständig nedbrytning av gulkroppen och högre koncentration av progesteron än vid normal förlossning.Tikar med värksvaghet behandlas i regel med kalcium och oxytocin som ges som värkstimulerande preparat. Det finns tidigare studier som visar att värksvaga tikar sällan har kalciumbrist.Eftersom en kalciumgiva kan påverka tikens hjärta på ett negativt sätt var ett av syftena med studien att jämföra två grupper av värksvaga hundar. Den ena gruppen fick en traditionell behandling med kalcium och oxytocin och den andra gruppen enbart oxytocin. Resultatet visade att det inte förelåg någon skillnad i behandlingsresultat mellan de båda grupperna."  Pressmeddelande från SLU    http://www.slu.se

Med en stämningsbild av midsommarafton, Raglan Reforn Club och husse Ola, önskas alla skottevänner en fortsatt skön midsommar!

Vill passa på att puffa lite extra för Symposium för skotsk terrier senare i höst alternativt våren 2010. För datum och vidare info se hemsidan http://www.skottefederationen.se/
Mycket viktig att alla som är engagerade i skotsk terrier får tillfälle att träffas och ventilera rasens status och framtid! Ch Raglan Rubens får illustrera skotsk terrier av idag!

... Ett träffande uttryck som myntades av gode vännen och terriermannen Stig Ahlberg, legendarisk skribent i Hundsport under signaturen Black Jack.





Vad Stig menade var hur svenskt hundfolk satt i sin isolerade förträfflighet - på den tiden var det karantän! - och levde gott i skuggan av bedrifter från fornstora dar...





Något liknande kan sägas om terriergruppen i allmänhet och kanske skotsk terrier i synnerhet.





Borta är nämligen de fornstora dagarna... Terriers rosar sällan finalringarna... Skottar lyser med sin frånvaro, med något enstaka fint undantag... Man kan bara gå till Terrierklubbens jubileumsbok och jämföra... minst ett tiotal skottar har under årens lopp blivit Årets Terrier, varav åtta inte oväntat från Dan Ericsson. Nuförtiden ställs skottar ut en liten skara som krymper på ett oroväckande sätt... Fyra stycken på lilla Stockholm, lika få i Avesta...





Vad är nu detta?





Om man tittar på terriergruppen i sin helhet, så har den visst inte minskat, som man kan förledas att tro när man noterar frånvaron av terrierstjärmorna. O nej! Terriergruppen har ökat sedan slutet av 90-talet - från 4000 registreringar 1997 till drygt 6000 förra året. Det är en ökning med 50 procent!





Vad är det då som ökar? Jo det är bull-raser som amstaff, alla mjukhåriga, typ soft-coated, småterriers om inte kräver så mycket trimkonst samt slät- och korthårsraser, som toy terriers, påminner om chihuahua, men inte är lika dyra...





De som minskar på ett alarmerande sätt är klassiska strävhår; foxterrier, airedale, skottar...





Det här är naturligtvs ett tidstecken; folk vill ha egoförstärkare; muskelhundar, eller ulliga gulliga, eller handväskhundar eller de som appellerar till miljötrenden.





Men skottar liksom övriga klassiska terrierraser borde vara ett attraktivt alternativ; friska och robusta, fria från miljörädslor och relativt okomplicerade att leva med.





Man behöver inte gå särskilt långt bak i tiden, inte ens till skottens storhetsdagar på 50- och 60-talen, för att hitta en större entusiasm inom de egna leden...





År 1997 registrerades dubbelt som många skottar som nu, Skottefederationen 25-årsjublerade och uppslutningen till jubelutställningen var stor - 97 hundar dömdes av Mrs Owens från UK. BIS blev Ch Raglan Referee, se bild (Ch Paddington Bear of Kennelgarth - Ch Raglan Raffle Ticket).





Visst har Raglan-eran varit mäktig och någon kanske fick intryck av att konkurrens var meningslös... Men nuförtiden susar Dan Ericsson jordklotet runt på domaruppdrag och ställer nästan aldrig ut något eget. Ändå uteblir skottefolket från ringen - eller det kanske inte ens producerars något sevärt? Ursäkta om det låter respektlöst, men skottebloggen väntar fortfarande på återväxten i rasen och då även i uppfödar- och utställarleden... Det måste ju komma någonstans ifrån? Andra länder - inte minst i öststaterna - lyckas ju utmärkt!





Kanske sammanföll nedgången för skotten med bortgången av "de tre stora" vid sekelskiftet - ägarna till den engelska kennlarna Kennelgarth, Reanda och Gaywyn. Svenska uppfödare hade inte längre något vattenhål att hämta inspiration och avelsmaterial ifrån...





Ska skottevärlden fortsätta att befolkas enbart av "gott folk roende i egen sjö"? Ingen vet om den pölen blir en vacker lagun eller kanske rent av torkar ut till en syrefattig göl...

Med denna smarriga smörgåstårta, designad Pernilla W. i väst firar skottebloggen 1 år!Den här lilla bloggen om skotskt terrier och allt relaterat - skottar är kultur! - startade ursprungligen som ett försök till terapi i sorgen över en fin valpkull som dog. Snart nog blev skottarna ett stort och roligt intresse, vi fick träffa många trevliga skottemänniskor och fördjupa oss i stort och smått kring denna härliga ras. Familjen, dvs Ingrid, fick också en liten skotte som nu går omkring i Roslagen och sprider personlighet. Det har varit ett spännande år!Hurra för Skotten!