Alla inlägg den 10 juni 2009

Av Ingrid - 10 juni 2009 09:33

... Ett träffande uttryck som myntades av gode vännen och terriermannen Stig Ahlberg, legendarisk skribent i Hundsport under signaturen Black Jack.





Vad Stig menade var hur svenskt hundfolk satt i sin isolerade förträfflighet - på den tiden var det karantän! - och levde gott i skuggan av bedrifter från fornstora dar...





Något liknande kan sägas om terriergruppen i allmänhet och kanske skotsk terrier i synnerhet.





Borta är nämligen de fornstora dagarna... Terriers rosar sällan finalringarna... Skottar lyser med sin frånvaro, med något enstaka fint undantag... Man kan bara gå till Terrierklubbens jubileumsbok och jämföra... minst ett tiotal skottar har under årens lopp blivit Årets Terrier, varav åtta inte oväntat från Dan Ericsson. Nuförtiden ställs skottar ut en liten skara som krymper på ett oroväckande sätt... Fyra stycken på lilla Stockholm, lika få i Avesta...





Vad är nu detta?





Om man tittar på terriergruppen i sin helhet, så har den visst inte minskat, som man kan förledas att tro när man noterar frånvaron av terrierstjärmorna. O nej! Terriergruppen har ökat sedan slutet av 90-talet - från 4000 registreringar 1997 till drygt 6000 förra året. Det är en ökning med 50 procent!





Vad är det då som ökar? Jo det är bull-raser som amstaff, alla mjukhåriga, typ soft-coated, småterriers om inte kräver så mycket trimkonst samt slät- och korthårsraser, som toy terriers, påminner om chihuahua, men inte är lika dyra...





De som minskar på ett alarmerande sätt är klassiska strävhår; foxterrier, airedale, skottar...





Det här är naturligtvs ett tidstecken; folk vill ha egoförstärkare; muskelhundar, eller ulliga gulliga, eller handväskhundar eller de som appellerar till miljötrenden.





Men skottar liksom övriga klassiska terrierraser borde vara ett attraktivt alternativ; friska och robusta, fria från miljörädslor och relativt okomplicerade att leva med.





Man behöver inte gå särskilt långt bak i tiden, inte ens till skottens storhetsdagar på 50- och 60-talen, för att hitta en större entusiasm inom de egna leden...





År 1997 registrerades dubbelt som många skottar som nu, Skottefederationen 25-årsjublerade och uppslutningen till jubelutställningen var stor - 97 hundar dömdes av Mrs Owens från UK. BIS blev Ch Raglan Referee, se bild (Ch Paddington Bear of Kennelgarth - Ch Raglan Raffle Ticket).





Visst har Raglan-eran varit mäktig och någon kanske fick intryck av att konkurrens var meningslös... Men nuförtiden susar Dan Ericsson jordklotet runt på domaruppdrag och ställer nästan aldrig ut något eget. Ändå uteblir skottefolket från ringen - eller det kanske inte ens producerars något sevärt? Ursäkta om det låter respektlöst, men skottebloggen väntar fortfarande på återväxten i rasen och då även i uppfödar- och utställarleden... Det måste ju komma någonstans ifrån? Andra länder - inte minst i öststaterna - lyckas ju utmärkt!





Kanske sammanföll nedgången för skotten med bortgången av "de tre stora" vid sekelskiftet - ägarna till den engelska kennlarna Kennelgarth, Reanda och Gaywyn. Svenska uppfödare hade inte längre något vattenhål att hämta inspiration och avelsmaterial ifrån...





Ska skottevärlden fortsätta att befolkas enbart av "gott folk roende i egen sjö"? Ingen vet om den pölen blir en vacker lagun eller kanske rent av torkar ut till en syrefattig göl...

Ovido - Quiz & Flashcards