Dagens betraktelse skulle egentligen vara med på Ulvusbloggen, men då jag ville illustrera den, och de tilldelade bilderna är "slut" så kanske den lika bra platsar här. Ämnet är ju - delvis - terrier...















Helgens besök på Terrierklubbens utställning lämnade ingen frid i sinnet...















Jag har förvisso aldrig ägt en terrier, eller ens en strävhårig hund, men alltid känt mig dragen till denna grupp. Hundsportens vagga stod i Storbritannien och då speciellt i just terriergruppen. Temperaturen är snäppet högre, engagemanget känns riktigare. Man tävlar och konkurrerar i bästa sämja - gissningsvis är det kanske inte alltid så, men det VERKAR att vara på detta viset. Sporten är liksom på allvar, stämningen stiger runt ringarna... det klappas och applåderas utan att någon flåshurtig speaker behöver uppmana därtill. Folk är sportsliga på genuint sätt, man håller reda på och hjälps åt med varandras hundar. Det är engagemang som känns äkta och ej påklistrat.














Man träffar riktiga hundmänniskor som framgångsrikt intresserat sig för sin ras och vår sport i kanske 40 år eller mer. Det är bra för mig att möta gamla och nya hundvänner. Man påminns om hur saker och ting borde få vara och blir på gott humör för resten av dagen. Som t.ex Mia Sandgren (kerry blue) som kan få en hel trist utställningshall att lysa upp, med mängder av personality plus, kunnighet och stil. Eller kända westiepersonligheten Birgitta Hasselgren, som efter bedömningen spontant hjälpte en novis i ringen med värdefull träning och tips. Och varför inte SKK:s 1:e vice ordförande Carl-Gunnar Stafberg, som med liv och lust tävlade med sina border terriers och spänt väntade utanför ringen med sin fina tik. Många VIP:s i toppen nöjer sig numera annars med att glassa i organisationens f n bästa gren - vilket är konferenser och likställda evenemang.















Jag känner mig djupt bekymrad över det sätt som vårt sport utvecklats under de senaste decennierna. Kynologin är satt på undantag och ersatt med, tja... vad ska man kalla det? Vi har sett ett intåg av Management; chefskulturen, direktörerna, corporate bullshit...













Hundsporten är en konst och konst kommer av att kunna. Nu har hundaveln hamnat i händerna på genetiker och betalda konsulter, uppfödning har reducerats till rutor som ska prickas av: röntgen, MH, etc. istället för att titta på hundarnas fel och förtjänster och utgå från det och standardens beskrivning av idealet. Traditionellt selektiv kvalitetsavel har blivit raseliminering. Detta håller man på med sedan decennier utan att bry sig om att utreda effekter, och vad värre är; när effekter faktiskt utreds kör man trots ett negativt resultat på i samma spår. Det finns en ovilja, ända upp i organisationstoppen, att ta till sig resultat och forskning som visar att något av älsklingsprojekten varken gör till eller från för att förbättra hundaveln. MH, som i början av 2000-talet infördes som krav för registrering av brukshundar, skulle utvärderas efter 5 år. Detta har inte skett. Schäfer har röntgats i 50 år och har fortfarande 25-33 procents HD. Samtidigt befinner sig brukshundraserna i fritt fall, registrerings- och kvalitetsmässigt - nyligen påtalat i bl.a Domarbladet. På WDS blev detta uppenbart då, med något undantag, svenskfödda hundar inte alls kunde hävda sig.








Hundraserna bli alltmer lika varandra, lång hals, kort rygg, överdrivna vinklar, t o m i rasstandards där tondöva översättare och andra klåfingriga lyckas dra en grå nivellering över rasavelns stöttepelare. Dessutom visas alla raser (nästan) likadant - d v s i en rasande fart.













Den förtjusande airedaleterrierbilden från 30-talet, tillägnas vännen Stig Ahlberg, airedaleterrierman, domare, redaktör för Röster i Radio/TV och mångårig skribent i Hundsport under signaturen Black Jack. Vi saknar Stig! Han älskade hundar och hundsport, han hade inte gillat the Management People.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att Humphrey Bogart var skottefantast har vi nämnt flera gånger, men idag har Skottebloggen till sin stora förtjusning lyckats hitta en tidigare okänd bild! Den är från komedin "Stand-In" från 1937, en hejdlös drift med nöjes- och filmindustrin. ...

Ch Roundtown Mercedes of Maryscot "Sadie", som bl.a vann BIS på Westminster, National Dog Show och AKC/Eucanuba Dog Show 2010, har fått valpar! Fyra tikar och en hane, alla svarta, föddes den 11 mars. Stolt fader är Anstamm Prime Minister. Grat...

  Idag gratulerar vi Raglan Reform Club "Viggo" på 3-årsdagen! ...

Memphis Belle är smeknamnet på ett Boeing B-17 Flying Fortress , ett bombflygplan, som blev berömt när dess besättning lyckades flyga 25 uppdrag över Europa och återvända hem till USA under andra världskriget. Det sista uppdraget flögs 17 maj 1943. F...