Många människor äcklas av dagens ytlighet och fördumning. Det finns en fullt kännbar trend mot attribut som signalerar mer bestående värden. Detta behöver inte bara innefatta vad som kommer till uttryck i succén med Antikrundan eller det nymornade intresset för renovering av gamla hus. Människor söker sig till allvar och stabilitet, från risksamhället och allt som rasar; tvillingtorn, aktier, pensioner och it-bransch. Den skotska terriern är en sådan kvalitetsmarkör.





Här får skotten representeras av en verkligt fin tik, Int Ch Raglan Rebecca, ägare Monika Knutsson-Hall, uppfödare Dan Ericsson. Rebecca är ett sällsynt vackert exempel på gott uppfödarsamarbete, e Ch Floreo Indigo u. Int Ch Raglan Regatta. Förutom sina egna stora utställningsframgångar blev Rebecca också mor till fem Champions, varav den vackra Ch Floreo Mistletoe presenterats tidigare.





Rebeccas resultat på Skottefederationens utställningar:





BIS 1985 Skåne, domare: Gunilla Kilger, Tyskland





BIM 1984 Göteborg, domare: Raymond Taylor, England




BIM 1984 Skåne, domare Elisabeth Spång





BIM 1986 Enköping, domare Susan Gaskell, England

We are On Vacation at the Ulvus kennels! Up-dates on MacViggo´s Diary http://www.ulvus.bloggagratis.se/

Dagens skottebetraktelse skulle sett annorlunda ut... Jag brukar hålla isär skottebloggen från min "andra blogg", vilken av naturliga skäl handlar om lite andra saker. Men nu blir det så här! Alltså, repris från Ulvusbloggen!



Bilden visar Eng Ch Raglan Rose Maiden at Brio. Den svenskfödda skottetiken står för svensk hundsports största framgång genom tidena - BIS:2 på Cruft´s 2002 - världens främsta utställning! Det är ingen tillfällighet...



Paralleller kan dras till nyligen timade världsutställningen i Stockholm.



Kontrasten på WDS kunde inte vara större; en blågul final med pepparkakor, majstång, surströmming och tom "små grodorna", därtill arrangörer som lyfte fram dansande flickor och lydnadshundar som det mest sevärda. Svenska SBK-raser, omhuldade och centralt reglerade med tvingande krav inom avel och annat, kunde inte hävda sig internationellt. Med något enda undantag inga topplaceringen i rasen till svenskfödda brukshundar. Vår populäraste ras med deltagarantal i nivå med affenpinscher... Till och med FS-ordförande noterar i sin ledare (Brukshunden) detta nedslående faktum.



Och så kronan på verket - en amerikanskägd/uppfödd terrier som toppar hela kalaset! Landet vi förknippar med förkonstling och trams. Sealyhamterriern från USA var helt enkelt bäst! Hur kunde det gå till? Så här förklarar allrounddomaren och terrierexperten Dan Ericsson i Ingrids intervju (Brukshunden):



"Sealyhamterriern var och är fantastisk – en till alla delar harmoniskt byggd hund där varje del passar samman på ett mjukt och naturligt sätt i kombination med härliga rörelser, vacker päls och oemotståndlig utstrålning. En enastående hund och den värdigaste vinnare man kan tänka sig! Amerikanska hundar kritiseras ibland med fog för att vara ganska överdrivna, men den här lilla terriern är levande bevis för att det minsann inte alls behöver vara så. Han är helt enkelt så nära standarden som man rimligtvis kan komma – allt hos honom är välbalanserat och proportionerligt."



Hur kunde det bli så här? Varför kan inte våra svenska hundar hävda sig internationellt? Har vi lagt våra hundrasers framtid i fel händer? Rimligtvis hänger det ihop. Det är helt enkelt en fråga om kultur. Jag skulle kunna illustrera inlägget med en västgötaspets, men väljer att inte göra det. Västgötaspets är förvisso en kulturras, tom en nationalskatt, men är enligt mitt förmenande på väg åt fel håll; lite för mycket fart, lite mycket stress, lite för konstiga vinklar, rasbärare (domare/uppfödare) som har klen uppfattning om typ. Dessutom är västgötaspetsen på väg in i samma avelsmönster enligt kontinental (läs tysk) modell, som präglar brukshundarna. Alltså fokus på HD, AD, MH, tandräkning och centimetrar, prestationskrav enligt sinnrika tabeller, allt i ett vällovligt syfte, men med konsekvens att en tredjedel av stammen bortfaller per år. Minskad genpool! Nya sjukdomar i en aldrig sinande ström... När jag födde upp schäfer för 30-40 år sedan, då var kliande hundar ett okänt begrepp. Mina schäfrar tålde allt, dagens hundar måste äta specialkost. Den svenska schäfern är idag i praktiken två raser, vilket kunde ses på ett nästan övertydligt sätt på WDS (och som kommenterades av bekymrade SBK-ansvariga); de som som knatar i vänstervarv i ringen och de andra, de som försvaret och polisen hade på uppvisningarna.



Hur står det till med den kynologiska kompassen i dagens hund-Sverige? Det finns anledning att påminna om Ronnie Irvings ord (ordförande The Kennel Club) vid SKK:s generella domarkonferens:



”Breeding dogs, like judging, is an art – not a science. The art should be supported by science, not dominated by it”.



Alltså, detta får illustreras av en skotte, då Skotten ÄR Kultur! Svenska skottar är dessutom erkänt världens bästa.



Hundsportens vagga stod i England, och då på ett alldeles särskilt sätt i terriergruppen. När den första skotteklubben bildades i England hade Sverige inte ens en kennelklubb. Som ras har skotsk terrier ett halvt sekels försprång före de flesta SBK-raser och naturligtvis också västgötaspets.



Skotsk terrier är och har konsekvent varit i händerna på skickliga uppfödare med livslång trohet till rasen. Skottefederationens RAS (rasspecifik avelsstrategi) och raskompendium är sammanställda av folk som vet vad de talar om, samt i befriande avsaknad av pekpinneri och önsketänkande. Skotsk terrier döms så gott som enbart av experter på rasklubbens utställningar. Allt detta tillhopa har resulterar i den kvalité vi ser idag. Dessutom är skotten mentalt stabil, har utmärkt karaktär samt är frisk!



Är det förmätet att dra slutsatsen att detta förhållande hänger samman med ovanförmälda?

I Skottefederationens Vinnarkompendium dök hon plötsligt upp - ka-tching! - min drömpudding... Ch Floreo Mistletoe, uppfödd av Monica Knutsson-Hall e. Int Ch Raglan Royal Commander u Int Ch Raglan Rebecca. Vilken skotte! Visst, det är vanskligt att bedöma en hund från en bild. Och säkert har fotograf Per Undén fått en en riktig fullträff. Men med ens visste jag att jag sett den här hunden... Var? Grubbel... Forskning!






Den undersköna Mistletoe fick stor betydelse för aveln, då hon lämnade bl.a Ch Raglan Rather Posh, Ch Rorys farmor och inte minst den superba Ch Raglan Royal Serenade, vilka haft en helt suverän betydelse i Sverige och övriga världen. Royal Serenade blev f.ö Årets Skotte 1996. Tyvärr gick det inte att få fram något mer från SKK:s data, där tävlingsresultat före 1993 inte redovisas. En liten vägledning gav kompendiets information. Mistletoe hade följande imponerande meriter på Skottefederationens utställningar:





BIS 1987 Saxtorp domare Raymond Taylor, England





BIS 1987 Skåne domare Nellie Taylor, England





BIM 1988 Stockholm domare Muriel Owen, England





BIM 1990 Göteborg domare Dorothy Standen, England





Men där hade jag inte varit... Alltså fick man leta sig fram den gamla vanliga vägen; utställningskataloger! Eftersom ingenting slängs här, så blev det några timmars detektivarbete (och välbehövligt dammande!) å katalogbokhyllor...





I Falun 1987 blev det napp! Med ens kommer jag ihåg situationen; hade ställt ut en pekingese, en importtik därtill från Irland. Alltid är lika spännande. Det hade gått bra och glad kom jag med min lilla hund på armen och kokard i nypan. Passerade skotteringen och något fångade blicken. Där stod hon då, den lilla svarta tiken. Vilken stil! En skottepersonlighet som uppfyllde hela ringen och gjorde tillräckligt mycket intryck för att en förbipasserande ska stanna upp och gräva fram katalogen. Hur kan jag då säkert veta att det vara denna hund? Jo, namnet! Mistletoe är nämligen namn på en dikt i en förtjusande poesibok, som jag fick som present av Clifford "Doggie" Hubbard, berömd boksamlare och författare. Citerar ur minnet:





"Mistletoe ran out in the snow





she couldn´t guess and she didn´t know





that the Great White Cat of the Moon had been





curled asleep on the grass´s green.





She ran straight out and her paws sank deep





in the fur of the White Cat coiled asleep





Sound and still at the very door,





prowling the tiles of the sky no more;





But she only stopped to call back home:





"Rowan, be careful how you come.





Tread as light as a lightfoot deer.





The Cat of the Moon is asleep out here."

Skottefederationen är rasklubb för skotsk terrier i Sverige inom Svenska Terrierklubben (specialklubb). Skottefederationen bildades 1972 på initiativ av Siv och Christer Jernhake och Monica Knutsson-Hall. Skottefederationen anordnar utställningar, trimkurser och medlemsaktiviteter, samt ger ut tidningen Skotte-Nytt. Skottefederationen har framtagit RAS, rasspecifika avelstrategier för skotsk terrier, samt ett utmärkt raskompendium. Mer info på föreningens välskötta hemsida http://www.skottefederationen.se/
Rekommenderas!

... enligt skottebloggarens högst personliga uppfattning: Ch Sweet Romeo du Moulin de MacGregor. Vilken skotte! Stil och personlighet! Vackert skarpskuret huvud med ett uttryck som man blir knäsvag av! Till detta en väl ansatt hals som fint övergår i den stabila kroppen, där alla delar är i balans och harmoniskt passar ihop. Och, som kronan på verket, riktigt taggtrådssträv päls... Romeo, uppfödd av Ruth O´Connor, Frankrike, importerad som valp av Dan Ericsson, debuterade med cert och blev champion på tre utställningar. Resten gick i samma stil med BIR & BIG-3 Hund 2003 som karriärens höjdpunkt. Romeo är levande bevis för att vetefärgad päls visst kan trimmas snyggt, utan konstiga övergångar och missfärgade ränder. Enligt ägaren är Romeo en trevlig och okomplicerad hund, alltid lätt att ha att göra med, lätt att trimma, har aldrig varit sjuk... Han infördes som komplett out-cross och visade sig passa den svenska stammen. Av naturliga skäl inte helt homogent avelsresultat, men utmärkta och helgjutna typer och aldrig några osundheter. Han är far bl.a till Multi Ch Raglan Rufus och till Brio French Connection, 5 cert BIG & BIS-3. Avkommor i andra generation har haft betydelse för uppfödare som specialiserat sig på färgen och här har det kommit en del fina veteskottar.




Helt privata små glädjebloss: Raglan Rival Queen, mor till Ingrids valp Raglan Reform Club, har Romeo som farfar, via fadern French Connection. Så den på alla vis stiliga och fina fransosen Romeos blod flyter i vår familjs första skotte!

Många människor tror att skotska terrier är enbart svarta. Så är det inte. I den tidiga skottehistorien var brindle den ursprungliga färgen. Med tiden blev svart populärt och när nu vanligast. Men skotten kan även vara vetefärgade, vilket går från nästan vitt till rödgult. Här en fin bild från 30-talet av Bramshire Blazing Sun.

What is the use of livingif it be not to strive for noble causesand to make this muddled world a better placefor those who will live in it after we are gone? Winston ChurchillDundee, October 9th, 1908.The origin of the Churchill family motto and why it is in Spanish.The first Duke of Marlborough's father - Winston Churchill, was a royalist and in the civil war a staunch supporter of the King. As a consequence he lost his home and lands. When Charles II came to the throne he created many of those loyal to him to Knights with the right to bear Arms (Coats of Arms). What he did not do was to recompense them for their losses. Thus the newly created Sir Winston Churchill chose the motto: Fiel pero desdichado - "Faithful though disinherited."Mr Paul Duffle (Blenheim Palace archivist of 27 years) and the author Mr David Green - who wrote the definitive work 'Blenheim' (Collins, 1974), and also Dr A.L.Rowse in his book 'The early Churchills. An English family'. (Macmillan, 1956), and his subsequent book, 'The later Churchills',(Macmillan, 1958), and Kate Fleming, who wrote the book 'The Churchills'. (Weidenfield and Nicolson, 1975), all tried to find an answer to why the motto was in Spanish and not Latin. Not even Garter King of Arms (College of Arms) could help them.Mr Paul Duffle writes to us . . . 'Spanish was not the language of the Court nor of the Church. . . . maybe the Spanish words were the most apt sounding . . . for example consider the expression que sera sera - 'whatever will be, will be' . . . this is in Spanish. Why? Because it sounds better than in say Latin, French or German ?Källa: The Churchill Society London